RWS Uppsala

  • Våra skolor

    Gå direkt in på någon av våra skolor

  • Våra bloggande elever Fler elever

  • Fantastiska Raoul Wallenbergare
    Månadens Raoul Wallenbergare : Linn Odensten 6a

    Motivering Linn hjälper gärna andra i klassen och hon kan förklara för andra elever vad de ska göra eller hur...
    Läs mer om Månadens Raoul Wallenbergare : Linn Odensten 6a

    Alva tycker det är viktigt att alla får vara med

    Alva visar mod då hon vågar vara sig själv. Alvas medkänsla är välutvecklad. Det är viktigt för henne att alla...
    Läs mer om Alva tycker det är viktigt att alla får vara med

  • 29 oktober, 2013 - RWS Uppsala

    Naserian Primary School

    Malin JunhagerIdag ringde väckarklockan kl. 05.30. Trots gårdagens tillsägelse att vi alla skulle gå i säng i tid var vi en grupp av otroligt trötta 15- åringar och det tog verkligen emot att kliva upp ur sängen. Dagen till ära var det även Amnas födelsedag och morgonen inleddes med lite halvt falsk sång vid frukostbordet. Hennes leende var stort och större blev det när hon upptäckte Victoria´s secret parfymen och chokladbiten som vi alla hade samlat ihop till. Efter en väntan som kändes som en evighet anlände vår buss och vi trängde ihop oss som vanligt. Vad vi ännu inte visste var att en lång och guppig åktur låg framför oss då vår chaufför åkte vilse cirka fem gånger. Detta fördröjde resan som skulle ta tre timmar med två timmar och vi var nästintill gråhåriga när vi kom fram till dagens destination.

    Väl framme vid Naserian Primary school blev vi bemötta av glada ansikten tillhörande barnen på skolan och de sträckte glatt fram sina små händer för oss att ta. Många ställde även gladeligen upp på att vara med på bild eftersom kameror var bland det häftigaste de någonsin bevittnat. Det uppstod starka känslor för oss elever från Sverige då vi blev bemötta på ett sådant kärleksfullt vis. Vi märkte tydliga kontraster mellan de äldre och de yngre barnen då de äldre var mer tillbakadragna och gärna gömde sig i folkmassan medan de yngre var fascinerade och nyfikna.

    Något som vi la lite extra märke till var att eleverna på skolan gärna jämförde händer, armar, hudfärg och ögon. Vi tror att de var mycket nyfikna på skillnaderna mellan oss och dem utseendemässigt tills vi insåg att vi var så lika som personer allihop. Både flickor och pojkar fann vårt hår väldigt fängslande och många med ljust hår blev jämförda med lejon och änglar, det visade sig sedan att vi kopplades till änglar på grund av att Jesus hade långt hår och ljus hud. Det pillades även mycket med håret på våra armar och vi har nog aldrig känt oss så behårade som vi gjorde idag.

    Ett utav klassrummen på skolan tömdes på skolbänkar som sedan ställdes ut på skolgården där välkomstceremonin skulle hållas. Det inleddes med tal av skolans rektor men även utav byns hövding och avslutades med sång och dans från Naserian och RWS. Det var roligt att få uppträda en sista gång även om det vi hade att bjuda på inte ens var hälften så energifyllt som deras.

    Malin Junhager2Efter en ceremoni och visning av skolområdet på totalt två timmar serverades lunch i ett utav klassrummen. På menyn stod getgryta, ris, vattenmelon, kyckling och vårt älskade bröd som föräldrar till barnen på skolan tillagat på sina egna resurser och burit hela vägen från deras hem till skolan, för vår skull. Det värmde våra kalla, svenska hjärtan och vi är väldigt tacksamma. Under lunchen pratade vi mycket angående maasaitraditioner med personal på skolan och frågan som vi burit på under hela resan fick äntligen sitt svar. Vi fick bekräftat för oss att för att bli en man inom maasaikulturen krävs det att man ensam dräper ett lejon, med eller utan vapen.

    Vi fick alla en varsin vattenflaska när lunchen kom och något som riktigt rörde oss var när rektorn kollade en av eleverna i ögonen och sa- Water is life. Det betydde verkligen mycket och fick oss att tänka till vad som betyder någonting då skolan under en lång tid har haft brist på rent vatten.

    Vid fyratiden var det dags att lämna skolan och vi trängde svettiga ihop oss i en varm buss. Förväntningarna var höga då vi alla hoppades på att få se djur ute på savannen och det fick vi: zebror, strutsar, gaseller och antiloper var alla ute och betade i den gassande solen. Vi alla var nog överens om att hemresan var bra mycket mer givande än ditresan.

    För att sammanfatta dagen vill vi avsluta detta inlägg med att säga att vi är väldigt tacksamma över allt vi har fått vara med om idag och vi har verkligen insett att det inte är samma sak att höra berättelser som att se någonting med egna ögon. Det vi har upplevt idag kommer vi aldrig att glömma och även fast människor knappt har någonting att ge ger dem oss det lilla de har till genom att visa glädje och kärlek. Rektorn på skolan sa att vatten är liv, men på skolans bakgård vissnade träden på grund av vattenbrist.

    Water is life.

    Malin Junhager & Stina Dingfors, RWS Uppsala