RWS Uppsala

  • Våra skolor

    Gå direkt in på någon av våra skolor

  • Våra bloggande elever Fler elever

  • Fantastiska Raoul Wallenbergare
    Månadens Raoul Wallenbergare : Linn Odensten 6a

    Motivering Linn hjälper gärna andra i klassen och hon kan förklara för andra elever vad de ska göra eller hur...
    Läs mer om Månadens Raoul Wallenbergare : Linn Odensten 6a

    Alva tycker det är viktigt att alla får vara med

    Alva visar mod då hon vågar vara sig själv. Alvas medkänsla är välutvecklad. Det är viktigt för henne att alla...
    Läs mer om Alva tycker det är viktigt att alla får vara med

  • 1 november, 2013 - RWS Uppsala

    Den näst sista dagen i Kenya

    … och då var det äntligen dags för grabbarna från Uppsala, Can och Elis att blogga på Kenyaresans trettonde dag, eller den näst sista – som rubriken beskrev.

    I skrivande stund så sitter vi med en kopp kenyansk te i handen, en bärbar dator i knäet och en musikspelare med kenyansk musik sittandes ute på vårt hotells altan medan vi överblickar den skymmande kvällshimlen i Nairobi, och där fick ni nu precis reda på vad vi gör i skrivande stund. Men om vi spolar tillbaka tiden lite, till början av idag – vad gjorde vi då?

    Idag var dagens stora aktivitet att vi skulle besöka den svenska ambassaden här i Nairobi. Dagen och morgonen började med att vi blev uppväckta tidigt klockan 08:30 på hotellet för att äta en snabb frukost, den var snabb eftersom vi snart därefter, på ett par minuter skulle fräscha upp oss och göra oss redo för att åka till den svenska ambassaden.

    Eftersom den svenska ambassaden ligger på den andra änden av Nairobi från där vi bor så tog det en del tid att komma dit, det vart långa bilköer men efter cirka en timmes tid och tålamod vart vi framme på ambassaden. Vår ambassadvistelse började med att vi fick se ambassaden och dess omgivningar – för att sedan gå in i ambassaden. Den första tanken som slog oss när vi kom in var hur huset luktade svenskt kontorhus, kaffestank och luftkonditionering med andra ord, för att citera en elev i gruppen ”vad skönt att få komma hem”. Efter att vi gått in fick vi sätta oss ned i en konferenssal och sedan få en presentation av fyra olika personer som jobbade på ambassaden – vad de jobbade med och olika ämnen som berörde just deras jobb, det var mycket intressant och efter varje persons presentation ställdes det en hel del frågor från en lyhörd grupp med elever.näst sista dagen

    Två timmars presentation gick med stormfart – och därefter vart besöket slut. Vi lämnade ambassaden och åkte tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka till hotellet så åkte vi förbi gallerian Westgate, det väckte en hel del känslor bland oss. På fasaden kunde man se skotthål och förstörda fönster, vilket fick nästan alla i gruppen att tänka på den hemska händelsen och hur den har påverkat landet. Just Westgate-incidenten var något som vi pratade om på den svenska ambassaden. Där pratade man om vad som hände på ambassaden när Westgate inträffade och beredskapen vid liknande kriser.

    Efter att vi kommit tillbaka till hotellet så förberedde vi oss för lunch på en restaurang i närheten av vårt hotell. Restaurangbesöket var trevligt, det var då man kunde samtala med alla vid bordet och prata och reflektera lite om allt mellan himmel och jord. Inom kort tid kom maten till oss alla. Vi två ansåg att kycklingfilén som vi beställde var den godaste kycklingfilén vi någonsin ätit! Den slog definitivt kycklingfilén som brukar serveras i skolmatsalen i Uppsala då och då – och det är svårt att slå den smakmässigt för den är galet god!

    Efter det uppskattade restaurangbesöket gick vi tillbaka till hotellet för lite vila och reflektion. En del valde att hoppa i poolen medan några andra satt i hotellets vardagsrum och reflekterade lite om allt möjligt. En av författarna av detta blogginlägg, yours truly Can, valde som enda elev i Kenyagruppen att packa bagaget, för att slippa all stress inför den kommande hemresan imorgon. Det tog 15 minuter – och så var det klart. Efter att Can vart klar var klockan 15:00.

    De kommande timmarna på eftermiddagen spenderades med att en del av eleverna satt och pratade allmänt babbel i vardagsrummet. En del av eleverna valde att bada och försöka sola i ett gråmulet Nairobi medan en del andra valde att dansa ute på hotellets trädgård. Efter de fria timmarna så var det dags för middagen som vi alla blev bjudna på. Tyvärr hade jag (Can) ingen aptit alls och det blev bara en del mat, tur att det fanns vatten! Det gjorde mig mätt faktiskt, lite galet när man tänker efter?

    Efter middagen satt hela gruppen i hotellets vardagsrum som vi gjorde varenda kväll – eftersom det var den sista kvällen så hade lärarna ordnat uppträdanden och sällskapsspel med hela gruppen. En av lärarna bjöd på enastående fransk opera medan en annan lärare bjöd på en raplåt! Det var många högljudda applåder i vardagsrummet efter de uppträdandena kan man säga – vem hade trott att Uppsalas idrottslärare Slavko kunde rappa som en gud? Efter uppträdandena så var det dags för sällskapsspel med hela gruppen, charader och frågesport stod på schemat. Charadleken var mycket uppskattad eftersom vi skulle härma varandra i Kenyagruppen. Det blev inga problem med det – och det visade hur nära vi alla elever i gruppen har kommit och hur väl vi har lärt känna varandra. Det var en tanke som slog oss båda två, den gemenskapen vi fick.

    … och apropå tankar…

    näst sista dagen2Nu är vi här igen i skrivande stund, men teet i koppen är slut, musikspelaren har stängts av, batteriet i datorn håller på att ta slut och den skymmande kvällshimmelen har förändrats till en kolsvart natthimmel, och den sköna varma Nairobiluften som vi kände på hotellets altan är snarare kall luft som direkt får ens tankar på den svenska kylan. Det är kallt med andra ord!

    Imorgon är det den allra sista dagen i Kenya, den ska ägnas till att packa bagaget och lite reflekterande arbete samt smaka av den kenyanska maten för sista gången för hela denna resa. Imorgon kväll, om mindre än 24 timmar så sitter vi på ett plan som ska ta oss hem till Sverige. På detta plan kommer det att sitta 20 elever som under två veckor har fått se och upptäcka nya skillnader och nya erfarenheter samt enormt många tankar som kommer gynna oss under hela livet. Om vi får skriva en allra sista tanke som vi har i huvudet, utav miljontals tankar – så är det denna tanke: ”Tack.”

    Varför lyder tanken så? Jo, för att vi har en enorm tacksamhet för att vi har fått komma hit och få chansen att få se dessa skillnader och få upptäcka dessa nya livserfarenheter som kommer gynna oss hela livet – och att sedan få chansen att berätta det för här för all vår familj och alla våra vänner. Vi kan inspirera en hel generation genom dessa tankar och det är något som är helt fantastiskt med alla våra verktyg vi kommer få. Vi kan inte bärga oss av att berätta hur tacksamma vi är över att få vara en del av denna resa och få ta del av dessa tankar och denna enorma tacksamhet. Våra tankar och reflektioner är mer värt än silver och guld, våra tankar och reflektioner som vi har fått här är något som inte bara en människa kan få: detta är något som alla ska ha.

    Med den skriftliga reflektionen tar vi våra tekoppar, plockar upp vår dator och går in och sover inför morgondagen med en lång men efterlängtad hemresa hem – vi kan inte bärga oss att få berätta om allt vi har upptäckt – och vi hoppas ni inte kan bärga er att få höra om allt vi har att berätta.

    Ajde, vi kan inte säga mer än tack och hejdå Kenya (för denna gång).

    Tack Kenya och RWS för att ni gav oss en sådan fantastisk chans.

    Tack för att ni bidrog med något som var ovärderligt och som vi alltid kommer ha nytta av.

    Ajde-

    Elis Hellmark (9a) och Can Sert (9b)
    – Raoul Wallenbergskolan Uppsala