Raoul Wallenbergskolan

  • Våra skolor

    Gå direkt in på någon av våra skolor.

  • En fantastisk Raoul Wallenbergare
    August är alltid positiv!

    August har lätt för att samarbeta och kan vara med många olika personer i klassen.  Han hjälper till att ta...
    Läs mer om August är alltid positiv!

  • 2017-06-08 - RWS Uppsala

    RWS Uppsala resa till London

    Inspiration från facebook besöket i London

    Det intryck jag fick av facebook kontoret var att de strävande efter att ha en inspirerande och rolig miljö. Flera av deras olika avdelningar hade olika teman; det kunde vara efter en film eller låtar av en artist etc. Jag tycker att det skulle vara roligt om vi på skolan kunde göra något liknande med klassrummet (detta skulle då inte behöva vara något permanent utan någon som istället sker under en viss period, runt en månad eller så och sen byta ämne). Mitt förslag är att döpa de olika klassrummen tex till planeter i vårt solsystem. Då att matsalen skulle vara Solen (utgångspunkten) och att sedan att NO2 skulle vara Merkurius osv. På detta sätt skulle vi kunna lära oss i vilken ordning de olika planeterna i vårt solsystem ligger. Jag valde detta förslag för att jag tror att det är många som inte vet i vilken ordning de olika planeterna kommer, men det finns många olika teman att använda.

    2017-06-08 - RWS Uppsala

    London trip

    When we were in London and visited Facebook we saw many things. We got some ideas form the Facebook building that we can maybe do on our school. We can’t paint the school but we can make it look
    more like a fun and interesting school. We can make the school more welcoming by putting up posters on the walls or maybe buy colorful furniture. We could also open up a classroom where you can chill or have an activity where everyone can join in. On the playground we could paint for example flowers on the walls or we could also buy colorful furniture outside.

    From Elin and Samia

    2017-06-02 - RWS Uppsala

    Skoltidningen reflekterar om läsåret 16/17

    Skoltidningen reflekterar om läsåret 16/17

    Skolåret 2016-2017 har gått så fort. Det är på riktigt bara tre skoldagar kvar till skolavslutningen! Höstterminen var nog jobbigast med många läxor och prov, medan vårterminen har flutit på lättare. Förutom för 9orna då, som kämpat på med alla nationella prov. Nästa år kommer nog bli svårare, fast det kommer så klart bli roligt att få träffa alla klasskompisar igen efter sommarlovet.

    Vi har lärt oss så mycket detta läsår. Särskilt har fysiken varit roligt där vi har fått lära oss om rymden. Det är så stort och det finns så mycket outforskat, vilket är spännande. Även idrotten där vi får göra så många olika aktiviteter varje gång har varit extra kul. Denna termin har också varit fullt med olika aktiviteter. Bland annat har vi gjort filmrecensioner, frågat folk på stan för att få fram statistik på matten och skapat vår egen charterresa på engelskan. Det har varit särskilt intressant att få lära sig om lagar och brott på SO:n eftersom vi fick så varierande lektioner. Vi fick ha en egen domstol, åka och titta på Tingsrätten samt se på statistik om människor i fängelse.

    Men förutom detta har vi också haft mycket temadagar (om identitet och miljö) och utflykter (till Hammarskog, Fyrishov etc.). Till nästa år skulle det vara roligt med ännu fler aktiviteter som har koppling till det vi arbetar med på lektionerna och det skulle också vara roligt att ha fler idrottsdagar och temaveckor, då de vi har haft har varit väldigt roliga och lärorika!

    Övernattningarna på skolan har varit bland det roligaste på läsåret för att man fick vara med kompisarna. Skolgården har också blivit mycket bättre, men vi tror att vi kan göra ännu mer med den nästa år!

    Nu tar vi snart lov, trevlig sommar allihopa!

    Solig Hälsningar,

    Eleverna på skoltidningen

    2017-05-31 - RWS Uppsala

    RWS Vänner 2016/2017

    Vi i RWS Vänner har haft ett fantastiskt år som grupp där det är massa roliga aktiviteter genomförda med skolan, vi hoppas även att ni har uppskattat vårat enorma arbete här på skolan. Vårat syfte har varit och kommer vara att stötta elever och få dem att må bra och vara trygga i skolan, men även att elever ska kunna ha någon att prata med när de inte vill prata med de vuxna på skolan även om det är det bästa. Du kan läsa lite om oss här. Jag som chef för skolans antimobbningsgrupp är väldigt stolt och nöjd med det arbete som vi har gjort för elever och personal på skolan, så jag vill ge ett stort tack till alla som har ställt upp under läsår 2016/2017.

    Genomförda aktiviteter:

    • Vi har haft 2st övernattningar på skolan, en av dem var med hela skolan men den andra var med hela årskurs 7
    • Skolgården är också upprustad men den är inte riktigt klar än men det kommer troligtvis vara klart när eleverna kommer tillbaka till skolan efter sommaren
    • Kärleksdiscot var en stor hit  på skolan där vi bland annat bjöd på fika och hade olika tävlingar vilket många var nöjda med
    • Det är inte så många som vet det men det var faktiskt vi som arrangerade dodgeboll-turneringen på Fyrishov där alla var väldigt duktiga och alla elever på skolan deltog vilket var väldigt roligt
    • Vi hade även en spöktunnel i skolans källare och jag tror jag aldrig har hört så mycket skrik

    Jag hoppas att ni är nöjda med vårat arbete här på skolan

    RWS Vänners kontakt-mail: emil.rws@outlook.com

    2017-03-10 - RWS Uppsala

    Budapest 10/11-15

    Vi började dagen 9:30 vid skolans cafeteria och när alla hade anlänt så begav vi oss på ett besök på Holocaust Memorial Center. Där fick vi guidad tur genom utställning om förintelsen. Det fanns en vägg med namn på människor som dog under förintelsen. Namnen står inte i bokstavsordning utan i kolumner. Varje år hittas namn som sedan sätts upp på väggen.
    Efter det gick vi tillbaka till skolan där vi 10 svenska elever och 2 svenska lärare sitter helt ensamma i matsalen. Få elever äter skolmaten utn tar istället med sig egen mat eftersom dem behöver betala för skolmaten.

    Efter vår lunch så gick vi ut på en tre timmars lång promenad som är kallad ”The Wallenberg walk”. Vi fick en guidad tur runt i Budapest av vice-rektorn på skolan. Under denna promenad fick vi besöka världens näst största synagoga, se statyn ”The snake killer” som symboliserar Raoul Wallenbergs tapperhet att stå emot nazismen och hjälpa judarna att överleva ”the arrowcrossed party”. Vi fick även se ¨The shoes on the Danube Bank¨ som är ett minne för judarna som beordrades att ta av sig skorna och vända sig mot floden. Där blev dem sedan ihjäl skjutna och föll ner i vattnet som sedan förde bort deras kroppar.

    Budapest-064

    217

    218

    2017-03-10 - RWS Uppsala

    Budapest 12/11

    Torsdag 12/11 Budapest
    Idag skulle vi hitta på en mängd olika saker!
    Vi samlades 9.00 vid Kossuth Square, Kossuth Square är en plats med minnesvärda och många gamla byggnader.
    När alla var samlade så gick vi runt vid Kossuth Square och kollade på byggnaderna och fick mycket info om dess historia och bakgrund.
    Runt 10.45 så var det dags för oss att besöka det Ungerska Parlamentet, inuti parlamentet så befann sig mycket gamla och viktiga saker från den Ungerska historian, ett exempel var den mäktiga kronan som de olika kungarna hade burit.
    Efter en lång guidning inuti parlamentet så skulle vi bege oss till skolan där vi skulle äta lunch.
    Efter lunchen när alla var mätta och belåtna så skulle vi göra oss i ordning för att besöka den Svenska Ambassaden och ett möte med den svenska ambassadören Niklas.
    Mötet varade i cirka 1h och under mötet så kom det många intressanta frågor och viktigt info!
    Vi är just den generationen som kan förhindra möjliga katastrofer.
    Efter det intressanta mötet så ville ett flertal elever gärna ta en bild ”selfie” med ambassadören och det gick han med på!
    Efter vi lämnat Ambassaden så var dagen avslutad, gruppen åkte gemensamt till en plats där alla kunde åka hem enkelt.

    / Linus Högosta
    image
    image
    href=”http://raoulwallenbergskolan.se/rws-uppsala/wp-content/uploads/sites/2/2015/12/094.jpg”>094

    2014-12-16 - RWS Uppsala

    Luciauppträdande på Raoul Wallenbergskolan

    På eftermiddagen så har Raoul Wallenbergskolan Luciatåg. Eleverna har övat på att sjunga till Luciatåget länge och äntligen så ska de sjunga.

    Det är Luciatåg på Raoul Wallenbergskolan på eftermiddagen. De har ett Luciatåg för debild 2 yngre årskurserna och ett för de äldre. Eleverna sjunger många olika julsånger och de sjunger på spanska, svenska, japanska, alvspråk och italienska. Det är tjugoen elever som är med i Luciatåget och sjunger. Eleverna är utklädda till tomtar, stjärngossar, tärnor och så är det självklart en Lucia. De sjunger väldigt fint. De sjunger solo och tillsammans och medans de bild 3sjunger så säljer några elever fika för att sedan skänka det till musikhjälpen.  På kvällen så kommer det ett ännu större Luciatåg med eleverna från Raoul Wallenbergskolan och barn som är med i röda korset. De kommer från Afrika och de kommer sjunga på svenska.

    Text:

    Henrik Wetterdal

     

    Raphael BrandmaierHenrik WetterdalRaphael Brandmaier

    2014-12-16 - RWS Uppsala

    Raoul Wallenbergskolan uppträder i glaskuben och på Café genomfarten

    På morgonen så ser Raoul Wallenbergskolan på en julmusikal i pingstkyrkan. På eftermiddagen så går Sing-songwriting gruppen till stora torget för att uppträda i glaskuben och efter det så är det dags för uppträdande på Café genomfarten.

    För Raoul Wallenbergskolan så börjar dagen med att se på en julmusikal i pingstkyrkan. Det var både barn och vuxna som sjöng. Musikalen handlar om den riktiga anledningen varför man firar jul, den handlar om Jesus födelse. De sjunger många julsånger och det låter väldigt bra.

    På eftermiddagen så går några elever från Raoul Wallenbergskolan till stora torget. Ett per elever går runt med bössor för att samla in pengar. Vi går in backstage med några från sing-songwriting gruppen. De förbereder sig för att sjunga i kuben.  Vi pratade med Erik Björkheim som är produktionsassistent.

    – Jag tycker att musikhjälpen är fantastisk och jag tycker om att jobba med det här hdwöleahprojektet. Det är viktigt att man har tagit upp ämnet om HIV för att det är ett så stort problem. Jag har bidragit genom att önska en låt och det var Harvest moon. Det har varit mycket kändisar som har varit här som Stefan Löven och Moms Selmerlöv, berättade Erik Björkheim. Vi träffade en annan person som jobbade där som berättade att det har varit jätte många kändisar som har varit här som Skalvan, Stefan Löven och några parkourare. Vi träffade också Nina Hjelmhvist som är programledare i Bolibompa på SVT.

    – Jag tycker att musikhjälpen är otrolig och att det är bra att alla är med och samlar ihop pengar. Jag kommer klädracea i glasburen och jag kommer använd alla kläder från unamededededededededdddddddddddBolibompa. Jag tycker att det är jätte bra med att det här året så bekämpar de mot HIV och att de tar upp ämnet om det och jag tycker att alla teman som har varit på musikhjälpen har varit bra. Nästa år så skulle jag vilja att deras tema är att bekämpa Ebola, berättar Nina. Vi träffar också hennes redaktörer Evanna och Emelie. De tycker att det är jätte bra med musikhjälpen. De berättar också att det var dem två som kom på iden om att Nina skulle klädracea. Efter det så går vi till we are friendsCafé genomfarten där några elever ska uppträda och medans så säljs det fika och pengarna går sedan till musikhjälpen. Vi träffade Martin Björlingson som är föreståndare på Café genomfarten och han har jobbat där sen augusti.

    – Vi har donerat pengar till musikhjälpen under hela veckan genom att ha sålt fika. Musiken tar mycket insiativ genom att de tar upp ämnet om HIV och lucia bild3att de samlar ihop pengar för att försöka bota det, det är viktigt att de har tagit upp HIV för att det r en aktuell fråga och ett stort problem. det är också roligt att musikhjälpen är i Uppsala i år. Jag tycker att det är helt fantastisk att Raoul Wallenbergskolan sjunger här och försöker samla ihop pengar för att hjälpa musikhjälpen. Vi har tjänat in ungefär 1000kr, berättar Martin Björlingson.

    Text:

    Henrik Wetterdal

    Raphael BrandmaierHenrik WetterdalRaphael Brandmaier

    2014-12-12 - RWS Uppsala

    Raoul Wallenbergskolan ger en inblick av HIV/AIDS

    Det finns fortvarande många sätt som Raoul Wallenbergskolan sätter sig in i ämnet om HIV/AIDS och ett sätt är att få eleverna att förstå vad HIV/AIDS är, hur det påverkar ens liv, hur man skyddar sig mot det och vad man kan göra för att stoppa spridningen.

    Raoul Wallenbergskolan tänker inte bara skänka pengar till musikhjälpen, de lär också eleverna om HIV och hur det är att ha det för att eleverna ska få en tanke om HIV/AIDS och försöka göra det bättre för de som har det. På No lektionerna så lär lärarna eleverna om vad HIV är och hur det påverkar människors liv. Vi träffar Ylwa Hast som är No lärare som berättade om varför hon tycker att det är bra varför elever lär sig om HIV.

    – Det är viktigt att eleverna får reda på hur viruset sprids så att människor inte tror att det sprids bara genom att röra personen och att det finns människor runt om en som har unnameviruset och att man kan träffa de som vanliga personer. Det är viktigt att veta hur man skyddar sig mot viruset så att man själv inte får det och för att det inte ska spridas. Det är också viktigt att veta att väldigt lite pengar kan räcka till väldigt mycket saker för att kunna stoppa HIV. Hon tycker också att musikhjälpen är fantastisk för att den samlar ihop pengar mot HIV och att de lyfter upp ämnet HIV.

    Idag så har Raoul Wallenbergskolans luciagrupp gen repetition i matsalen och det låter väldigt fint. De sjunger inte bara på svenska, de sjunger också på språk som engelska och italianska. Det är tjugoen elever som sjunger och det är Hannah Sundkvist som spelar piano. Vi pratar med Hannah Sundkvist och hon berättar att skolan bildförsöker att samla ihop pengar genom att ha konsärer som Luciatåget och uppträdanden på Café genomfarten och via det så kommer eleverna sälja fika och ge pengarna till musikhjälpen. Eleverna kan också bära runt på bössor där de kan smala ihop pengar från grannar eller från folk på stora torget.

    – Det är ungefär 105 elever som arbetar med det här projektet. Eleverna samlar ihop pengar genom att sjunga sånger, gå runt och samla in pengar med hjälp av bössan och Hannah Sundkvistsälja fika. Varför det är viktigt att eleverna vet om HIV/AIDS är för att personer inte ska bli utstötta för att de har HIV eller att de inte kan behandlas som normala människor och det är därför vi uppträder och samlar in pengar. Vi gör det för andras skull och bidrag till forskningen om HIV, berättar Hannah Sundkvist.

     

    Text:

    Henrik Wetterdal

    Raphael BrandmaierHenrik WetterdalRaphael Brandmaier

    2014-12-12 - RWS Uppsala

    Aligoti Films

    Hej!

    Jag heter Algot och går I årkurs 6 på Raoul Wallenberg Skolan I Uppsala. Jag kommer att blogga om vad jag gör på skolan och framför allt under alla evenemang. Just nu Håller jag på med en film om Musikhjälpen veckan och Lucia. Den filmen kommer att handla om vad RWS gör I musikhjälpen när dem t.ex samlar in pengar, uppträder I buren och café genomfarten och vad eleverna gjorde på elevens val I tisdags.

    Mitt film företag heter Aligoti Films

    Hoppas att ni fortsätter att läsa min blogg!

    2014-12-12 - RWS Uppsala

    Raoul Wallenbergskolans förberedande inför musikhjälpen

    I år har musikhjälpen kommit till Uppsala och det här året jobbar de med att samla in pengar för att hjälpa personer som har HIV/AIDS. Det har varit mycket arbete med att bygga upp glasburen och att arrangera hela musikhjälpen. Många ställer upp med att donera pengar till musikhjälpen genom att på olika sätt tjäna pengar. Raoul Wallenbergskolan hjälper också till att samla in pengar på många olika sätt.

    Vi går in till alla klassrum där eleverna har sina elevens val för att vi ska få reda på vad Raoul Wallenbergskolan gör fAffisch Musikhjälpenör att samla in pengar inför musikhjälpen. Elevens val grupperna som deltar med att samla in pengar till musikhjälpen är bland annat Sammanhållningsgruppen, internationella relationer och sing-songwriting. Vi ser alla elever som sitter och jobbar för att samla ihop pengar inför musikhjälpen. Vi träffade Hannah och Ella som går i klass 7A som är med i sing-songwriting gruppen och de tycker att det är roligt att sjunga och det roligaste är att sjunga i grupp. Hannah berättar också att det ska vara roligt att samla ihop pengar till musikhjälpen och att det kommer at vara roligt att upptärda i glaskuben. Vi träffade också Hannah Sundkvist som är musik lärare och leder sing-songwriting gruppen. Hon berättar att sing-songwriting gruppen ska uppträda på Café genomfarten för att kunna sälja fika där. Hon tycker att det är extra kul att hela skolan deltar i det här projektet. Vi gick ner till deras matsal där vi träffade David Granquist som leder internationella relationer och är lärare i SO-ämnena.

    – Vi låter eleverna välja själva vad de ska baka för att sen sälja det på Café genomfarten därigenom går alla pengar som vi samlar ihop till musikhjälpen, berättar David Granquist. Han berättar också att han tycker att man lär sig bättre av att arbeta med händerna än att bara sitta och läsa. Man vet bara inte hur en sak är genom att läsa en text man måste göra olika saker som att titta på olika dokumentärer för att kunna se på något på flera olikaunnamed sätt. Vi träffade också Simon Bergholm som går i klass 7B och Cornelia Dahlback som går i klass 8B. Simon berättade att de hade tittat på dokumentärer om HIV/AIDS för att förstå vad sjukdomen är bättre. Cornelia tycker att det är kul att musikhjälpen är i Uppsala och Både Simon och Cornelia tycker att det är bra att de hjälper till att samla ihop pengar till musikhjälpen.

    Jag tror att uppträdandet på Café genomfarten kommer bli en stor succé och enligt några så ska kladdkakan som ska säljas vara jättegod och musiken kommer också vara jättebra.

    Text:

    Henrik Wetterdal

    Raphael Brandmaier                     Henrik Wetterdal Raphael Brandmaier

    2014-12-08 - RWS Uppsala

    En vecka på utbyte i Budapest

    En vecka i Budapest med fullt av saker att göra och se. Vi bor hos värdfamiljer och får se hur man lever i Ungern. Under veckan får vi bland mycket annat gå i Raoul Wallenbergs fotspår, besöka svenska ambassaden och lära oss om andra kulturer. Här är en vanlig dag i Budapest, onsdagen.

    På onsdag morgon vaknade vi rund 6.00–7.00 och sen gjorde vi  oss klara för att träffa alla på tågstationen kl. 9.00. Vi gick till Heros Square där statyer över alla kungar som byggde upp landet (landets hjältar) står. Heros Square byggdes på slutet av 1700-talet. På Heros Square kan man se statyrer av de sju viktigaste kungar i Ungern.

    Budapest 2014 bild2

    Våra svenska lärare Aeneas och Oscar

    Efter det tog vi tåget till ”The Pesti Vigado”, en enorm konserthall i Budapest. Framför Pesti Vigado fanns det en julmarknad så vi fick 30 minuter på oss för att titta lite på marknaden. Sen var vi tillbaka och gick in till The Pesti Vigado. Pesti Vigado var målad och det var fina stora trappor där inne och det var mycket imponerade och fint med många vackra konstverk.Våra två lärare Aeneas och Oscar

    Budapest 2014

    På Ungerska Raoul Wallenbergskolan

    Efter det om vi till skolan och åt lunch sen gick vi till klassrummet och hade lektion. Eleverna från Bromma pratade om Sveriges historia och eleverna från Uppsala lärde ungerska eleverna svenska. Bromma eleverna pratade om Zlatan och om Pandora Boxen.

    Vi fick en kvarts rast efter det, vi kom till klasrummet igen för att ha musik. Vi lärde oss låten ”Always look on the bright sight of life”. Senare gick vi till ett ställe som heter ”Invisible Exhibition”, vi var där från kl. 15.30 till 17.30. Invisible Exhibition är ett ställe där man kan se och lära sig hur blinda människor lever sitt vardagliga liv. Vi lärde oss hur de skriver och hur de kan läsa. Vi gick till ett mörkt rum och där skulle man känna på saker för att se hur blinda människor visste var allting var i sina hus. Efter det gick vi hem med våra ungerska partners för att vila upp oss inför en ny spännande dag i Ungern!

    Budapest

    /Maja, Rebecka och Veronica

    2014-03-21 - RWS Uppsala

    Uppsalas mest prisvärda kaffe finns hos RWS

    En sak som är ganska kul med RWS (förkortning för Raoul Wallenbergskolan) Uppsala är att vi elever har rätt stort inflytande i skolan och kan göra idéer till verklighet! Det märks verkligen inne på skolan att vi kan påverka och göra val. Ett bra exempel är den nya caféterian som vi har på skolan. Nästan varje eftermiddag så är caféet öppet där man kan köpa både nyttiga och onyttiga (ibland) mellanmål och kanske en och en annan bakelse varje fredag, för att fira att det blir helg! Bakelserna lagas alltid på plats och det brukar ofta vara klasser som säljer bakelser för att tjäna pengar till klasskassan. Det är eleverna som är mest delaktiga i det här, det önskades nämligen av oss elever, elevrådet diskuterade ifall det var en bra idé och lyckades ta ställning till att det blev ett café. Dessutom så är det elever som håller i alla trådar i caféet, alla som vill kan få hålla i trådarna, man bokar upp sig bara på en valfri dag! Som tack för hjälpen i vår förra skolbyggnad så hade vi inget café men istället så hade vi en automat där det fanns nästan bara godis och läsk, det var nog inte så värst uppskattat av vår skolsköterska faktiskt, men vi elever var rätt nöjda! Nästa år när vi gick där så gick automaten alltid sönder och till slut så valde rektorn att ta bort automaten eftersom den hela tiden gick sönder. Det var då vi elever insåg hur jobbigt det kunde vara på eftermiddagar när man slutade sent och inte hade något mellanmål med sig. En del elever brukade springa ner på stan för att köpa mellanmål vilket inte var så kul.

    Men nu – äntligen så har vi ett café! Det som är så grymt är att det är så förmånliga priser också! Min favorit är menyn kaffe och toast för 10 kronor! Det är ganska nice – och väldigt prisvärt! Kaffet är billigare annars också, bara fem kronor! Det är INGENTING om man jämför med de numerösa fiken som finns i stan här i Uppsala, där är priserna på minst 20 kronor. Ganska prisvärt har vi på RWS alltså! Jag hoppas att caféet är kvar på RWS för all tid så att man inte behöver springa hungrig till stan på eftermiddagarna.

    Nu när jag kommer att tänka på det – klockan är 14:10 och jag har 50 minuter kvar till min ”Extra stödslektion”, dags att springa till matsalen och fika lite!

    2014-02-28 - RWS Uppsala

    Nu är det faktiskt dags!

    Hej alla läsare och välkommen till min blogg här på Raoul Wallenbergskolans hemsida!

    Jag heter Can Sert och är en av Raoul Wallenbergskolans nya elevbloggare. Här kommer jag att blogga om min skola och allt vad det innebär. Till vardags går jag i nian på Raoul Wallenbergskolan i Uppsala. Detta betyder naturligtvis att jag kommer börja i gymnasiet nu i höst. Här får ni följa min resa från nu fram tills dess.

    Jag har gått på RWS (RWS är förkortningen för Raoul Wallenbergskolan) sedan hösten 2011, så det här är mitt tredje år här. Det var faktiskt inte mina föräldrar, utan jag själv som valde att byta hit! Jag trodde att det skulle bli bättre för mig att gå här – och tänk så rätt jag hade! Här kommer jag berätta om alla bravader, alla händelser och alla grymma grejer som händer innanför Uppsalas coolaste skolbyggnad.

    Så vem är jag då? Jo, jag älskar att lyssna på musik och dansa tills jag somnar! För den som är lite observant så åkte jag till Kenya nu i höstas. Det var en otroligt fantastisk resa på sätt och vis. Det kommer jag naturligtvis också prata om. Jag brukar också blogga vanligtvis, men då på http://www.iamcan.blogg.se – där finns jag när jag inte sitter och ugglar i skolbyggnaden!

    Välkommen hit!

     

     

    2014-02-28 - RWS Uppsala

    Alla hjärtans dag på RWS

    Alla hjärtans dag på RWS

    Den här dagen började lite jobbigt för mig, eftersom jag hade muntligt nationella prov i matematik, det var lite jobbigt och nervöst men jag fixade det faktiskt. Det tror jag i alla fall. Eftersom vi inte hade någon matematik vanligtvis under tiden, så hade vi håltimme. Det var jätteskönt att ha två timmars lunchrast- särskilt på en dag som denna då vi sedan efter skulle ha sportlov. Det har vi vanligtvis aldrig.

    Under alla hjärtans dag så pyntades skolans sammanhållningsgrupp hela skolans trapphus med rosa, lila och röda hjärtan på tak och väggar och en slags ”kärleksvägg” där man fick skriva kärleksfulla hälsningar till varandra. Kärleksväggen var defintivt huvudattraktionen under dagen, då nästan alla på skolan vallfärdade dit för att kolla vad för fina kärleksfulla hälsningar man hade givit. Superkul! Till dagen så ombads alla elever att klä sig i rött, kärlekens färg. De flesta hade på sig rött lite här och där och en del hade heltäckande röda kläder på sig, som några lärare. Dessutom hade sammanhållningsgruppen tejpat KRAM- och PUSSrutor i olika vrår i trapphuset,  men det var väldigt få som vågade sig dit! Inte minst PUSS-rutan. Hmpf, undra varför? 😉

    Efter att min lunchrast var slut den dagen så hade vi svenska, eftersom vi hade varit så duktiga med vårt reportagearbete, så fick vi köra en tävling. Vi körde jeopardy med frågor om svenska ordklasser och ordspråk som leddes av Kevork i min klass. Det var defintivt en tävling som var värd att minnas! Vi skrattade galet mycket under tävlingen och det var så kul att få göra lite andra grejer än vanliga svenskuppgifter. Lagen som tävlade hette: EES (inte EESS som en kille tyckte det skulle hette), S.B. Pythagoras sats (fråga mig inte varför de valde det namnet, Midget & The Iranian och Skyfire. Jag var med i Skyfire – vi vann med 2150 poäng! Det var superkul att köra!

    Sista lektionen hade vi franska, vi spenderade då tiden med att skriva kärleksdikter på franska medan vi väntade på att sportlovet tickade in. Jag skrev tre stycken av skiftande karaktär kan man säga, den vart inte så bra för att vara ärlig men den var inte så dålig heller :), eftersom vi är väldigt få i franskagruppen så kan vi brainstorma med varandra

    En sak har jag faktiskt insett om alla hjärtans dag och det är att den dagen så anstränger vi allihop för att visa extra kärlek till varandra. Egentligen ska det göras varje dag under hela året!

    Skpande 2 201310

    Några killar i nian som gör en drake av röd färg 🙂

    2013-11-01 - RWS Uppsala

    Den näst sista dagen i Kenya

    … och då var det äntligen dags för grabbarna från Uppsala, Can och Elis att blogga på Kenyaresans trettonde dag, eller den näst sista – som rubriken beskrev.

    I skrivande stund så sitter vi med en kopp kenyansk te i handen, en bärbar dator i knäet och en musikspelare med kenyansk musik sittandes ute på vårt hotells altan medan vi överblickar den skymmande kvällshimlen i Nairobi, och där fick ni nu precis reda på vad vi gör i skrivande stund. Men om vi spolar tillbaka tiden lite, till början av idag – vad gjorde vi då?

    Idag var dagens stora aktivitet att vi skulle besöka den svenska ambassaden här i Nairobi. Dagen och morgonen började med att vi blev uppväckta tidigt klockan 08:30 på hotellet för att äta en snabb frukost, den var snabb eftersom vi snart därefter, på ett par minuter skulle fräscha upp oss och göra oss redo för att åka till den svenska ambassaden.

    Eftersom den svenska ambassaden ligger på den andra änden av Nairobi från där vi bor så tog det en del tid att komma dit, det vart långa bilköer men efter cirka en timmes tid och tålamod vart vi framme på ambassaden. Vår ambassadvistelse började med att vi fick se ambassaden och dess omgivningar – för att sedan gå in i ambassaden. Den första tanken som slog oss när vi kom in var hur huset luktade svenskt kontorhus, kaffestank och luftkonditionering med andra ord, för att citera en elev i gruppen ”vad skönt att få komma hem”. Efter att vi gått in fick vi sätta oss ned i en konferenssal och sedan få en presentation av fyra olika personer som jobbade på ambassaden – vad de jobbade med och olika ämnen som berörde just deras jobb, det var mycket intressant och efter varje persons presentation ställdes det en hel del frågor från en lyhörd grupp med elever.näst sista dagen

    Två timmars presentation gick med stormfart – och därefter vart besöket slut. Vi lämnade ambassaden och åkte tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka till hotellet så åkte vi förbi gallerian Westgate, det väckte en hel del känslor bland oss. På fasaden kunde man se skotthål och förstörda fönster, vilket fick nästan alla i gruppen att tänka på den hemska händelsen och hur den har påverkat landet. Just Westgate-incidenten var något som vi pratade om på den svenska ambassaden. Där pratade man om vad som hände på ambassaden när Westgate inträffade och beredskapen vid liknande kriser.

    Efter att vi kommit tillbaka till hotellet så förberedde vi oss för lunch på en restaurang i närheten av vårt hotell. Restaurangbesöket var trevligt, det var då man kunde samtala med alla vid bordet och prata och reflektera lite om allt mellan himmel och jord. Inom kort tid kom maten till oss alla. Vi två ansåg att kycklingfilén som vi beställde var den godaste kycklingfilén vi någonsin ätit! Den slog definitivt kycklingfilén som brukar serveras i skolmatsalen i Uppsala då och då – och det är svårt att slå den smakmässigt för den är galet god!

    Efter det uppskattade restaurangbesöket gick vi tillbaka till hotellet för lite vila och reflektion. En del valde att hoppa i poolen medan några andra satt i hotellets vardagsrum och reflekterade lite om allt möjligt. En av författarna av detta blogginlägg, yours truly Can, valde som enda elev i Kenyagruppen att packa bagaget, för att slippa all stress inför den kommande hemresan imorgon. Det tog 15 minuter – och så var det klart. Efter att Can vart klar var klockan 15:00.

    De kommande timmarna på eftermiddagen spenderades med att en del av eleverna satt och pratade allmänt babbel i vardagsrummet. En del av eleverna valde att bada och försöka sola i ett gråmulet Nairobi medan en del andra valde att dansa ute på hotellets trädgård. Efter de fria timmarna så var det dags för middagen som vi alla blev bjudna på. Tyvärr hade jag (Can) ingen aptit alls och det blev bara en del mat, tur att det fanns vatten! Det gjorde mig mätt faktiskt, lite galet när man tänker efter?

    Efter middagen satt hela gruppen i hotellets vardagsrum som vi gjorde varenda kväll – eftersom det var den sista kvällen så hade lärarna ordnat uppträdanden och sällskapsspel med hela gruppen. En av lärarna bjöd på enastående fransk opera medan en annan lärare bjöd på en raplåt! Det var många högljudda applåder i vardagsrummet efter de uppträdandena kan man säga – vem hade trott att Uppsalas idrottslärare Slavko kunde rappa som en gud? Efter uppträdandena så var det dags för sällskapsspel med hela gruppen, charader och frågesport stod på schemat. Charadleken var mycket uppskattad eftersom vi skulle härma varandra i Kenyagruppen. Det blev inga problem med det – och det visade hur nära vi alla elever i gruppen har kommit och hur väl vi har lärt känna varandra. Det var en tanke som slog oss båda två, den gemenskapen vi fick.

    … och apropå tankar…

    näst sista dagen2Nu är vi här igen i skrivande stund, men teet i koppen är slut, musikspelaren har stängts av, batteriet i datorn håller på att ta slut och den skymmande kvällshimmelen har förändrats till en kolsvart natthimmel, och den sköna varma Nairobiluften som vi kände på hotellets altan är snarare kall luft som direkt får ens tankar på den svenska kylan. Det är kallt med andra ord!

    Imorgon är det den allra sista dagen i Kenya, den ska ägnas till att packa bagaget och lite reflekterande arbete samt smaka av den kenyanska maten för sista gången för hela denna resa. Imorgon kväll, om mindre än 24 timmar så sitter vi på ett plan som ska ta oss hem till Sverige. På detta plan kommer det att sitta 20 elever som under två veckor har fått se och upptäcka nya skillnader och nya erfarenheter samt enormt många tankar som kommer gynna oss under hela livet. Om vi får skriva en allra sista tanke som vi har i huvudet, utav miljontals tankar – så är det denna tanke: ”Tack.”

    Varför lyder tanken så? Jo, för att vi har en enorm tacksamhet för att vi har fått komma hit och få chansen att få se dessa skillnader och få upptäcka dessa nya livserfarenheter som kommer gynna oss hela livet – och att sedan få chansen att berätta det för här för all vår familj och alla våra vänner. Vi kan inspirera en hel generation genom dessa tankar och det är något som är helt fantastiskt med alla våra verktyg vi kommer få. Vi kan inte bärga oss av att berätta hur tacksamma vi är över att få vara en del av denna resa och få ta del av dessa tankar och denna enorma tacksamhet. Våra tankar och reflektioner är mer värt än silver och guld, våra tankar och reflektioner som vi har fått här är något som inte bara en människa kan få: detta är något som alla ska ha.

    Med den skriftliga reflektionen tar vi våra tekoppar, plockar upp vår dator och går in och sover inför morgondagen med en lång men efterlängtad hemresa hem – vi kan inte bärga oss att få berätta om allt vi har upptäckt – och vi hoppas ni inte kan bärga er att få höra om allt vi har att berätta.

    Ajde, vi kan inte säga mer än tack och hejdå Kenya (för denna gång).

    Tack Kenya och RWS för att ni gav oss en sådan fantastisk chans.

    Tack för att ni bidrog med något som var ovärderligt och som vi alltid kommer ha nytta av.

    Ajde-

    Elis Hellmark (9a) och Can Sert (9b)
    – Raoul Wallenbergskolan Uppsala

    2013-10-29 - RWS Uppsala

    Naserian Primary School

    Malin JunhagerIdag ringde väckarklockan kl. 05.30. Trots gårdagens tillsägelse att vi alla skulle gå i säng i tid var vi en grupp av otroligt trötta 15- åringar och det tog verkligen emot att kliva upp ur sängen. Dagen till ära var det även Amnas födelsedag och morgonen inleddes med lite halvt falsk sång vid frukostbordet. Hennes leende var stort och större blev det när hon upptäckte Victoria´s secret parfymen och chokladbiten som vi alla hade samlat ihop till. Efter en väntan som kändes som en evighet anlände vår buss och vi trängde ihop oss som vanligt. Vad vi ännu inte visste var att en lång och guppig åktur låg framför oss då vår chaufför åkte vilse cirka fem gånger. Detta fördröjde resan som skulle ta tre timmar med två timmar och vi var nästintill gråhåriga när vi kom fram till dagens destination.

    Väl framme vid Naserian Primary school blev vi bemötta av glada ansikten tillhörande barnen på skolan och de sträckte glatt fram sina små händer för oss att ta. Många ställde även gladeligen upp på att vara med på bild eftersom kameror var bland det häftigaste de någonsin bevittnat. Det uppstod starka känslor för oss elever från Sverige då vi blev bemötta på ett sådant kärleksfullt vis. Vi märkte tydliga kontraster mellan de äldre och de yngre barnen då de äldre var mer tillbakadragna och gärna gömde sig i folkmassan medan de yngre var fascinerade och nyfikna.

    Något som vi la lite extra märke till var att eleverna på skolan gärna jämförde händer, armar, hudfärg och ögon. Vi tror att de var mycket nyfikna på skillnaderna mellan oss och dem utseendemässigt tills vi insåg att vi var så lika som personer allihop. Både flickor och pojkar fann vårt hår väldigt fängslande och många med ljust hår blev jämförda med lejon och änglar, det visade sig sedan att vi kopplades till änglar på grund av att Jesus hade långt hår och ljus hud. Det pillades även mycket med håret på våra armar och vi har nog aldrig känt oss så behårade som vi gjorde idag.

    Ett utav klassrummen på skolan tömdes på skolbänkar som sedan ställdes ut på skolgården där välkomstceremonin skulle hållas. Det inleddes med tal av skolans rektor men även utav byns hövding och avslutades med sång och dans från Naserian och RWS. Det var roligt att få uppträda en sista gång även om det vi hade att bjuda på inte ens var hälften så energifyllt som deras.

    Malin Junhager2Efter en ceremoni och visning av skolområdet på totalt två timmar serverades lunch i ett utav klassrummen. På menyn stod getgryta, ris, vattenmelon, kyckling och vårt älskade bröd som föräldrar till barnen på skolan tillagat på sina egna resurser och burit hela vägen från deras hem till skolan, för vår skull. Det värmde våra kalla, svenska hjärtan och vi är väldigt tacksamma. Under lunchen pratade vi mycket angående maasaitraditioner med personal på skolan och frågan som vi burit på under hela resan fick äntligen sitt svar. Vi fick bekräftat för oss att för att bli en man inom maasaikulturen krävs det att man ensam dräper ett lejon, med eller utan vapen.

    Vi fick alla en varsin vattenflaska när lunchen kom och något som riktigt rörde oss var när rektorn kollade en av eleverna i ögonen och sa- Water is life. Det betydde verkligen mycket och fick oss att tänka till vad som betyder någonting då skolan under en lång tid har haft brist på rent vatten.

    Vid fyratiden var det dags att lämna skolan och vi trängde svettiga ihop oss i en varm buss. Förväntningarna var höga då vi alla hoppades på att få se djur ute på savannen och det fick vi: zebror, strutsar, gaseller och antiloper var alla ute och betade i den gassande solen. Vi alla var nog överens om att hemresan var bra mycket mer givande än ditresan.

    För att sammanfatta dagen vill vi avsluta detta inlägg med att säga att vi är väldigt tacksamma över allt vi har fått vara med om idag och vi har verkligen insett att det inte är samma sak att höra berättelser som att se någonting med egna ögon. Det vi har upplevt idag kommer vi aldrig att glömma och även fast människor knappt har någonting att ge ger dem oss det lilla de har till genom att visa glädje och kärlek. Rektorn på skolan sa att vatten är liv, men på skolans bakgård vissnade träden på grund av vattenbrist.

    Water is life.

    Malin Junhager & Stina Dingfors, RWS Uppsala

    2013-10-28 - RWS Uppsala

    Mount Longonot

    Idag gick vi upp tidigt för att bestiga vulkanen Mount Longonot som ligger dryga två timmar från Nairobi.

    Vi fick sällskap av en klass från vår fadderskola Kenswed Academy som vi besökte igår. Det var planerat att vi skulle vara framme klockan nio men vi var framme vid tio då det var så mycket trafik. På vägen togs det mycket bilder och vi stannade vid en utkiksplats. Vyn var helt otroligt fin med vackra träd, buskar och berg. Därifrån såg vi den stora vulkanen vi skulle bestiga och vi insåg att det skulle bli en jobbig utmaning.

    mtlonganotNär vi var framme vid Mount Longonot efter all trafik var eleverna från Kenswed Academy inte framme än. Efter några minuter kom den stora bussen med cirka femtio elever och vi började bestiga vulkanen. Trots det varma vädret och deras tjocka kläder var de alla mycket ivriga att bestiga vulkanen. Alla elever  var mycket sociala och hjälpsamma på vägen upp, och det var mycket roligt se hur bra vi gick ihop som grupp. Vi såg även några giraffer, bufflar och gaseller lite längre bort.

    Vägen upp blev allt brantare, buckligare och smalare ju längre upp vi kom. De sista hundra meterna var riktigt jobbiga då man till och med behövde klättra vid några tillfällen. Det var en elev från Kenswed Academy som mådda riktigt dåligt. Hon svimmande av och spydde. Vi bjöd henne på energibars och resorb och hon började må bättre men behövde hämta sig i skuggan. Även två elever från RWS kände av yrsel på grund av höjdskillnaden. Men när vi äntligen nådde upp till toppen kände vi oss mycket glada och stolta att vi klarade oss hela vägen.

    På toppen valde några elever att äta sin matsäck samtidigt som vi svarade på några instuderingsfrågor vi fick innan vi börgade bestiga vulkanen. Många av oss tyckte sättet de fick svaren på frågorna var annolrunda för oss då vi skrev av vad den kenyanska geografiläraren sade ordagrant. Om detta var i Sverige skulle vi förmodligen få svaren på ett klurigare sätt där vi själva behövde använda våra hjärnor. Sedan var det dags för de elever som kände för det att gå runt kratern för att få en bättre syn på utsikten eller utforska vulkanen. Andra valde att stanna, inklusive oss. Vi var redan nöjda och stolta över våran insats, dessutom var vi ganska trötta av den jobbiga vägen upp.

    mtlonganot2Vi som stannade kvar njöt av den redan fina utsikten vi hade, och umgicks med några av de kenyanska eleverna. En kort stund efter att  vi hade ätit upp vår matsäck kom några av de kenyanska eleverna tillbaka från utflykten runt kratern. Vi blev väldigt chockade då det var väldigt långt runt kratern och de hade sprungit hela vägen på cirka 40 minuter. En kort stund efter det började vi överväga att bege oss tillbaka ner till bussen. När fler elever från Kenswed kom tillbaka började vi gå ner eftersom vi tyckte att det var onödigt att vänta där uppe. Vi var redan nöjda med det vi hade åstakommit. På vägen ner var det mycket lättare och det enda jobbiga var vid de branta delarna där vi behövde vara försiktiga för att inte halka och att vi fick sand i ögonen. De kenyanska eleverna ville hålla oss i handen och hjälpa oss ner. Medan andra sprang förbi i full fart.

    När vi kom ner tvättade vi av våra händer ocbergh fötter eftersom att man blev väldigt dammig av all grus och sand. Efter uppfriskningen satte vi oss på en bänk under ett träd för att få lite skugga. Efter ungerfär tjugo minuter började de första RWS eleverna att komma. När alla elever hade kommit tillbaka satte vi oss i bussarna för att åka hem. Bussresan hem gick bra och alla var mycket trötta efter den långa vandringen. När vi kom hem valde några att ta en dopp i poolen och andra att ta en svalkande dusch för att tvätta av sig allt damm. Efter det väntade en god middag och därefter en mysig samling med tankar om dagen. Sedan skrev vi om dagen i våra dagböcker.

    Vi tyckte att dagen var jätte rolig och tuff på samma gång. Det var kul att lära känna de kenyanska eleverna bättre och utsikten var helt obeskrivligt vackert och det kändes mäktigt att vara så högt upp. Det var lite tufft att bestiga Mount Lonogonot däremot.

    Ajde,Vilma och Sandra


     

    2013-10-25 - RWS Uppsala

    Idag fick vi hälsa på Kenswed!

     

    Vi blev välkomnade av Mcdonald, rektor på skolan, och Matilda, en sjukt söt hund som bara hoppade upp och hälsade på oss. Det var inte alls som vi tänkte oss… vi hade fått höra att det var jätte strikta regler och att det var mycket disciplin, men alla satt och pratade och skrattade på lektionerna.

    Det var säkert för att de kunde inte bli straffade eftersom vi var där och att de ville visa ett gott intryck. Det var lite tråkigt att vi inte fick se hur det var egentligen var och att de gjorde sig till så mycket för oss.
    1376613_10151603085966157_1203407032_n

    Vi fick börja med en rundvisning av eleverna och alla gick och pratade med de kenyanska eleverna och de undrade så mycket om hur vi hade det i Sverige och var verkligen intresserade! De flesta upplevde att de var väldigt intresserade och undrade mycket om kärlek, förmodligen för att det är förbjudet där och för de inte får vara tillsammans på skolan med risk för att bli avstängda.

    Första lektionen hade halva gruppen svenska och den andra hade kiswahili. Det var jätte roligt att lära dem svenska för de flesta försökte verkligen och frågade om överkurs ord typ, what is ”you are beautiful in swedish?” men det var vissa som bara satt och vågade inte prata eller var inte intresserade och istället satt och pratade swahili med varandra och skrattade och man fick en känsla av att de skrattade åt en.
    1393890_10151603094791157_1476736312_nVi fick presentera en konversation med en av dem och det var så roligt för det var en kille som jag inte alls hade pratat med innan som frågade om vi inte kunde göra det och det var klart vi kunde för han ville verkligen! De flesta var så trevliga och pratade med en och frågade frågor under rasten där vi bara satt kvar i klassrummet tills läraren kom.

    Under swahili lektionen, satt vi och lärde oss grundläggande ord. Jag, Amna, satt bredvid en kille som bara gav mig svaren.
    Det var bra, men ganska jobbigt, eftersom jag ville själv lära mig. Den kenyanske läraren hade en handstil som var svår att läsa, så man förstod nästan ingenting vad som stod på tavlan. De kenyanska eleverna satt och skrev direkt, utan att ifrågasätta läraren. Vi satt halva lektionen (1timme alltså) och lärde oss swahili, och den andra halvan lärde vi dem svenska. 

    Maten på skolan var inte alls dålig, Ugali smakade knappt någonting alls. Egentligen skulle vi INTE äta med skedar enligt traditionen, utan med händerna. Vi fick dock reda på det lite sent, när vi redan ätit upp.ugali Till Ugailn fick vi den tillagade spenaten som vi har fått ganska mycket här, men den är god och när stekskyn från spenaten kom in i Ugalin var det faktiskt väldigt gott, och med tomat och rödlökssalladen till var det extra gott!

    Efter maten skulle vi lära de kenyanska eleverna om svenska traditioner och jag, Selma, skulle berätta om valborg. Jag måste säga att min grupp kunde varit lite bättre lyssnare för det kändes bara som de lyssnade sarkastiskt och inte riktigt tyckte det var så bra… de var väldigt fixerade vid fakta och deras anteckningar bestod bara av det som stod i texten. När de redovisade läste de bara sina anteckningar, med flera meningar som jag inte tror att de förstod egentligen.5847_10151603086751157_319977536_n

    Mina elever var extremt tysta och frågade knappt. Det gjorde att jag började ifrågasätta mitt sätt att lära ut. Eleverna var jätte bra, men som Selmas elever, så läste de ur sina anteckningar. Eleverna var extremt blyga.

    Aaaaaajde av oss! /Selma och Amna

     

     

    2013-10-19 - RWS Uppsala

    Glada ungdomar i Kibera

    Idag är det Michelle och Sara som bloggar, vi ska berätta om turen till Kibera som är Afrikas största slumområde. Vi åkte buss till Kibera, vilket tog en halvtimme. Under den halvtimmen så hann vi se väldigt mycket. Det finns stora skillnader. Ena minuten är man i det rika området och i andra så är man i slummen.kibera1

    När vi var framme i Kibera så gick vi till Wayo-Wayo, som är en välgörenhetsorganisation som hjälper ungdomar och barn med studier, intressen, självförtroende och målsättning. Det som är så bra med Wayo-Wayo är att de inte fokuserar på hur bra de själva är utan vill verkligen hjälpa andra. De sätter ungdomar före sig själva. När vi kom in möttes vi med uppträdanden dans, och teater. Det var då man insåg att man var i Kenya och att allt var verklighet.

    Efter att vi fått lite information så började vi vår ”Slum Walk” Det bästa med vandringen var att vi hade med oss personer som var födda och uppvuxna i Kibera och när man frågade frågor så svarade de från sitt hjärta och med sitt eget perspektiv vilket gjorde att man fick en bättre förståelse. Det som chockade oss mest var att vi hade trott att allt skulle vara så tragiskt och sorgset, men det var helt tvärtom. Vi kände oss glada och kunde inte sluta le när vi gick igenom slummen. Fastän de lever i extrem fattigdom så är de fortfarande väldigt glada för det de har och är jätteduktiga på att ”make the good out of the bad”. Under vår ”Slum Walk” fick vi möjlighet att hälsa på i några ungdomars hem. Hemmen bestod av extremt små plåtskjul (mindre än en bod) men de var jättefint inredda och det var otroligt hur de dekorerade hemmet.

    kibera2Efter vår tur i slummen så gick vi tillbaka till Wayo-Wayo för att äta lunch. Maten var jättegod. Det var trevligt när vi satt med kenyanerna vid matborder och vi hade väldigt intressanta diskussioner.

    Här är ett exempel på en diskussion:

    En kille som heter Evan berättade för oss när vi satt och åt om hur han som 8-åring dödat en hund för att skydda sina hönor. Han dödade hunden med en kniv (smörkniv). Han berättade sedan om hur han som 16-åring var jägare. Då hade han varit tvungen att döda en giraff med pil och båge.  Det sjukaste är nog att han och några kamrater jagade en leopard och sprang ungefär 3km efter den innan de fick ett spjut som träffade. Tänk er att de listiga kenyanerna springer lika snabbt och lyckades döda leoparden. Han har även tagit ner en elefant med 5 spjut. Han berättade också om hur man enligt traditionen jagade djur, drack deras blod och åt köttet rått.  Detta tyckte vi var väldigt fascinerande.

    Några andra intressanta saker som dök upp i våra diskussioner med vår grupp hemma i huset, var hur slummen bevisade att depression inte handlar om materiella saker. Att någon som inte har någonting kan vara så himla glad medan en person som har allt kan var så ledsen. För det vi såg i slummen idag är hur mycket gladare de är, än vad vi är i Sverige.

    Michelle & Sarah

     

     

    2013-10-18 - RWS Uppsala

    Budapest - onsdagen

    Vi kommer här att skriva om vad vi gjorde under vår Budapestresa på onsdagen, alltså den första dagen i Budapest.

    Trädet vid Raoul Wallenberg Memorial Park

    Trädet vid Raoul Wallenberg Memorial Park

    Efter landningen fick hälften av gruppen skjuts av en person från svenska ambassaden och resten av gruppen tog tunnelbana till skolan där vi välkomnades av eleverna i ett klassrum. Vi hade en kort genomgång där schema och personer introducerades och sedan var det dags för lunch. Matsalen var ganska liten, då inte alla åt där och maten portionerades ut till varje person. Efter lunchen så satte schemat igång och hela gruppen, ungrare inkluderade, gick på en Raoul Wallenberg vandring genom staden.

    Vårt första stop var vid Raoul Wallenberg Memorial Park där man kunde finna minnesstenar till diplomater och folk som hjälpte judarna under andra världskriget, gravar och ett metallträd. Det var ett pilträd med femtusen löv som alla hade ett namn på sig. Namnet tillhörde en avliden person under andra världskriget. Vi fick lära oss att för att hedra döda tar judar ofta med

    Skor längs Donaus strandkant

    Skor längs Donaus strandkant

    sig en sten till en grav/minnesplats och runt en gravsten fanns det många stenar till minne av alla diplomater och avlidna.

    Efter detta åkte vi tunnelbana/gick vi till Donaus strandbank där det fanns flera skulpturer av skor. Vissa var fyllda med blommor för att minnas dem judar som skjutits ner i floden av nazister.

    Efter detta besökte vi Raoul Wallenberg gatan där svenska ambassaden hade haft sitt tillhåll och där flera judar hade levt, räddade. Där fanns en bronsskylt om Raoul, med ett födelsedatum men inget dödsdatum då man inte vet när han dog. Efter detta promenerade vi bort till en indirekt staty angående Raoul och nazisterna. Den kallas the snake killer och föreställer en man som dödar en orm. Mannen anses vara Raoul och ormen dem onda, alltså nazisterna. Pengarna till statyn samlades ihop av människor och detta är dock en kopia då den tagits bort för att ställas tillbaks och sedan stulits av ett företag. Efter detta gick vi till en målning som gjorts av en ungersk konstnär som nu bor i Paris och som målat en marktavla till minne av Raoul Wallenberg. Efter detta besökte vi en av de största McDonalds restaurangerna innan vi återvände till skolan och hämtades upp av våra värdfamiljer.

    Bronsskylt av Raoul Wallenberg

    Bronsskylt av Raoul Wallenberg

    Av Emma och Julia.